Kandidat 4: Helena Linnerborg

Vår fjärde kandidat till utmärkelsen ”HSP-driftigast under 2018” heter Helena Linnerborg, och här följer hennes presentation. 🙂

Jag heter Helena och jag är 53 år. Jag är en högkänslig person som brinner för naturen, personlig utveckling, och för att skriva. Jag har ett nytt yrke sedan ett par år tillbaka — som personlig mental tränare och mindfulnessinstruktör. Är egen företagare i Malmö centrum och jobbar med klientsamtal och föreläsningar. Min inriktning är högkänslighet, personligt ledarskap, livsstil, mindfulness, läkande skrivande och sömnsvårigheter. Jag har alltid varit intresserad av hälsa och psykologi och det har jag verkligen nytta av nu. Men allra viktigast för mig är att skriva — jag skriver om reflektioner kring mental träning och högkänslighet men även noveller, poesi, m.m.

År 2010 läste jag för första gången en kort artikel om högkänslighet i en dagstidning. Jag förstod genast att jag var en sådan människa, men jag hade inte tid att engagera mig då eftersom jag vid den tiden skulle starta upp mitt lilla mäklarföretag för tredje gången. Men två år senare lade jag ned företaget, och den här gången för gott. Jag letade fram artikeln om högkänslighet som jag gömt i en låda, och när jag nu läste den igen grät jag av både sorg och lycka. Jag förstod, utan att ha fördjupat mig i saken, vem jag är på ett djupare plan. Jag förstod varför saker och ting hade varit som de varit, och jag förstod varför jag så ofta känt att jag inte passat in. Hela livet hade jag kämpat för att göra det.

Jag googlade lite och hamnade på en sida med information om en förening som höll på att bildas; Sveriges förening för högkänsliga (SFH). Jag anmälde genast mitt intresse. Men samtidigt kämpade jag med väldigt svåra sömnproblem och det blev så småningom så illa att inget längre fungerade för mig. Jag hade bara slutet kvar på en psykologisk thriller som jag skrev på, men jag klarade inte av att skriva färdigt. Jag försökte hitta rätt hjälp och testade det mesta, men inte förrän våren 2016 kunde jag lämna den mycket svåra insomni jag hade bakom mig.

På vägen hade jag hittat fram till mental träning och mindfulness, som passande nog fick bli mitt nya yrke, och detta kunde jag kombinera med att skriva. Till en början ville jag absolut inte skriva om sömn och sömnlöshet, men så småningom växte idén fram om en bok som mer direkt kan stötta och hjälpa människor med svåra sömnproblem. Förmodligen är andelen högkänsliga väldigt stor bland sömnlösa människor, så jag beslutade mig för att skriva den i högkänslig anda och hoppas att den ska bli klar till hösten. Jag blev också tillfrågad om jag ville ställa upp på en intervju för magasinet Femina om mina långvariga svåra sömnproblem, som jag kommit tillrätta med. Vilken grej! Vilken vändning! Jag kunde inte säga nej! Och i februari 2018 kunde Feminas alla läsare ta del av min besvärliga väg ut ur sömnsvårigheterna.

I min mottagning av klienter har jag en övervägande andel högkänsliga och jag känner en väldig ödmjukhet över möjligheten att få arbeta med klienter i samtal. Att få ta del av människors berättelser om sig själva och sitt liv, att man faktiskt anförtror sig till mig. Och jag känner mig bekväm i instruktörsrollen, den passar mig bra och oavsett vem jag möter så tror jag att jag har en stor tillgång i högkänsligheten. Känner också att min verksamhet ligger helt rätt i tiden – många högkänsliga söker efter stöd och vägledning, och där fyller jag en viktig funktion.

På min webbplats publicerar jag fortlöpande texter/reflektioner kring mental träning i vid bemärkelse. Under 2018 blev det många. Och jag känner att den mentala träningen är som klippt och skuren för högkänsliga som vill utvecklas. Vårt sätt att djupt bearbeta och reflektera ger oss fördelar när det kommer till att utvecklas, och jag tror att det är viktigt att vi gör det – för vi har fått en viktig gåva i högkänsligheten. Vi har en stor potential och den ska vi ta vara på.

Jag har också ett ideellt uppdrag sedan flera år tillbaka, som gruppledare i SFH i Skåne. Tillsammans med mina kollegor anordnar jag medlemsträffar med gruppsamtal och tema om högkänslighet. Vi har avhandlat väldigt många olika ämnen under årens lopp och vi har även bjudit in föreläsare/författare som exempelvis Charlotta Lagerberg-Thunes och Pia Rockström. Under 2018 bjöd vi in Else Marie Bruhner att föreläsa för oss. Det som har motiverat mig att lägga så mycket tid i denna verksamhet under tre och ett halvt år är att kunskapen om högkänsligheten är så viktig, samt att ge sensitiva personer en möjlighet att mötas och sätta ord på sina tankar. Jag kan känna en viss stolthet över att jag varit ledare för denna verksamhet så länge. 🙂

Och så har jag hittat en högkänslig förläggare. 🙂 I Tegar förlags magasin Shortzines fick jag under hösten 2018 en novell publicerad som jag skrev när jag hade det jobbigt, och som är skriven i en riktigt sensitiv anda. Ett par dikter ur min samling kom också med. Inspiration till novellen Café Marcello fick jag från ett café i Lissabon, en novell som Novellpodden med Norea och Peter ska läsa in och sända så småningom.

Jag hoppas kunna publicera många av mina dikter efterhand, de är små känsliga reduktioner av jobbiga saker jag varit med om — eller om det underbara med att få leva. I skapandet är jag i mitt rätta element och det är den riktningen jag framförallt vill ha i mitt liv.

Jag har äntligen hittat mig själv och jag hoppas kunna stötta många högkänsliga i att göra detsamma. För det är så lätt att gå vilse i den här världen – där det framförallt är de icke högkänsliga som har bestämt hur vi ska ha det, vad man ska göra och hur man ska vara. Det stöd som vi sensitiva nu ger varandra i olika forum är fantastiskt bra, men det är inte i forskning och fakta jag känner mig som mest hemma. Jag brinner för det intuitiva, för skapande, och för livets stora förunderlighet.

På min webbplats www.linnerborg.se finns mer information om min verksamhet och mina reflektioner. Varmt välkommen!