Vad vill jag? Det är den viktigaste frågan jag kan ställa till mig själv – särskilt om jag känner att jag kört fast i livet eller helt enkelt inte mår så bra. Inte för att snabbt få ett svar, det handlar mer om att komma ner på djupet och sakta lyssna till min själs längtan. Det handlar om att inspireras till att leva mitt liv på det sätt jag innerst inne vill.
Vi aktualiserar ofta denna fråga inför det nya året genom våra nyårslöften. Jag ger mig själv ett löfte som jag sedan ska kämpa för att hålla, möjligen inspireras jag också av andras löften. Men på nyårsdagen är jag trött och trög, kanske strilar regnet ner från en blygrå himmel och jag har hela januari framför mina fötter. Det är lätt hänt att inspirationen bara försvinner. Men om jag istället tar för vana att ofta fråga mig vad jag vill, då kan jag få ett mer förankrat svar – då kan jag nå djupet av min vilja och samtidigt väga den mot mina värderingar.
Värderingar talas det inte så mycket om numera och kanske är det därför som så många känner sig vilsna och ledsna. Vi behöver en riktigt stabil och väl genomtänkt grund att stå på i våra liv, en grund att utgå ifrån när vi ska fatta beslut, interagera med omgivningen och för att lättare göra våra livsval. Jag behöver egna värderingar för att hitta en riktning i mitt liv att följa, och jag bör reflektera över mina värderingar och min vilja samtidigt. Jag kan stanna upp i stunder av stillhet, vända uppmärksamheten inåt och ge mig tid för reflektion. Kanske när jag vaknat efter nattens sömn, under en lugn parkpromenad eller varför inte mellan mina arbetsuppgifter. Om jag har svårt att hitta mina värderingar kan jag ställa mig frågan: Vem är jag? Om och om igen.
Vi högkänsliga är djupt reflekterande, vi har ett stort behov av att bearbeta information och intryck på djupet, ibland till den grad att omgivningen kanske tröttnar. Men vi är genetiskt programmerade för djup bearbetning, det är en fundamental aspekt av högkänslighet. Denna förmåga ska jag endast se som en fördel, bland annat eftersom jag som högkänslig kan dra värdefulla slutsatser av fakta. Med hjälp av fakta, mina värderingar och min vilja, kan jag forma mitt liv på ett sätt så att jag finner en mening i det. Jag kan också, när jag har tydliga svar på vad jag vill här i livet, sakta men säkert försöka sträva mot just det. Men allt behöver såklart inte vara en strävan, tvärtom är det mycket som är lätt, som att visa omtanke om såväl sig själv som om andra och att visa ett intresse för det som är viktigt.
Själv har jag lagt mig till med en vana att envist hålla fast vid och framhärda i vissa ämnen som är viktiga för mig, och det är min vilja som leder mig framåt. Så om du inte redan har för vana att fråga dig själv vad du egentligen vill – gör det, för det gör gott. Både för dig själv och för omvärlden.
Vi är nog alla, förhoppningsvis, medvetna om de ohyggliga utmaningar vi har vad det gäller natur och klimat. Möjligen har vi högkänsliga ett särskilt ansvar i detta – eftersom vi har en god förmåga att analysera, dra slutsatser och att se konsekvenser redan innan de är ett faktum. Vi är egentligen de mer visa i samhället men det är långt ifrån alltid vi har en sådan roll. Jag tror därför att vi framöver ska fokusera på stora frågor som exempelvis utmaningen med klimatet, snarare än att lägga allt krut på att övertyga omvärlden om vårt speciella personlighetsdrag. Vi är unika och vi bör visa att vi är det i handling.
Malmö i december 2019,
Helena Linnerborg,
Personlig mental tränare
Stort Tack för detta inlägg, Helena! ?
Ja, även jag är övertygad om vikten av att vi högkänsliga tillåter oss att _väl grundade_ ”gå ut i världen” genom att följa vår inre värdekompass. För vi behövs ”där ute”, kanske mer än någonsin!