Vetenskapsjournalisten Felicia har blivit sjuk. Hon har tappat livslusten och tidsuppfattningen. Hjärnan fungerar inte. Trots att hon har skrivit mängder av artiklar om utbrändhet och hjärnstress, förstår hon inte vad som händer. I vissa stunder tror hon att hon ska kvävas, att hon har fel på hjärtat. Det enklaste beslut känns övermäktigt och den vardagligaste handling orsakar panik. Mest av allt vill hon bara stanna hemma i lägenheten, under täcket.
Hur kunde det bli så här? Felicia som alltid varit så duktig, som klarat allting själv. Hon jobbar hårt som framgångsrik reporter och ensamstående mamma. Alltför hårt. Nu tvingas sonen Johannes vara den vuxne i familjen. Tröst finner Felicia hos själsfränden Strindberg. I ett litet åldrat häfte hon hittar återfinns liknande beskrivningar av en sjukdom som vid förra sekelskiftet kallades neurasteni. Kanske har hennes sjukdom alltid funnits, eller i alla fall symtomen, fast under olika namn. Är neurasteni detsamma som vi i dag kallar utbrändhet? Men om sjukdomen beror på något i själva tiden — hur ska man då bära sig åt för att bli frisk?
Det här är inte jag är en berättelse inifrån om en sjukdom som inte syns utanpå. Ärligt och humoristiskt skildrar Eva F. Dahlgren hur tillvaron ter sig för en människa som inte kan sortera alla intryck, som bara vill vara ifred, inte uppleva någonting. En människa som inte längre känner igen sig själv, men som sakta släpper prestationskraven och inser att hon kan skapa sig ett annat liv. Hon duger ändå.
Recension i Svenska Dagbladet
Jag satt i väntsalen på flygplatsen i Örnsköldsvik, det var söndagmorgon och jag skulle söderut och kom förstås ihåg den där debutboken ”Farfar var rasbiolog” från 2002. En både mörk och underbar berättelse, så varm och liksom handlös. Näe, tänkte jag, det kan inte vara lätt. Började så läsa. Sen minns jag inget mer förrän planet landade. Hur jag kom ombord är oklart. … Jo, en sak minns jag. Det var hur jag försökte dölja för mannen i sätet bredvid mina tårar. Funderade ett ögonblick på om de kunde tillskrivas kabintrycket, som bortförklaring. Fast han såg inget. Men hade han gjort det, och frågat, så skulle jag nog ändå ha sagt att jag bara var gripen av en bok om en kvinna som gått sönder under trycket av karriärens krav. Utmattningsdepression, du vet, skulle jag sagt. Smack in i väggen. Rena paketet. Piller och panikångest. Men en bra bok, mycket bra: ”Det här är inte jag”. — Fredrik Sjöberg, SvD
Bli först med att kommentera