Nedan presenteras resultatet från den kanske hittills enskilt största svenska enkätundersökningen om det högkänsliga personlighetsdraget som HSP Sverige.se genomförde under perioden 10 oktober 2013 till 5 januari 2014. Resultatet bygger på svar från 785 personer, varav 87 procent kvinnor och 13 procent män, och dessa inbjöds i huvudsak till undersökningen dels via webbplatsen samt dels via inlägg på webbplatsens gillasida och i de till antalet största HSP-grupperna på Facebook. Viss ”marknadsföring” för undersökningen gjordes också via e-post samt på webbplatser och bloggar med för undersökningen relevanta inriktningar.
I huvudsak bestod enkäten av kryssfrågor, i vissa fall där respondenten endast kunde välja ett av flera svarsalternativ och i några fall med möjligheten till flervalssvar. Ett flertal frågor erbjöd dessutom möjlighet att lämna egenformulerade svar (d.v.s. öppna svar). I slutet av enkäten fanns även fält för att lämna egna kommentarer och synpunkter.
Utöver allmänna frågor rörande kön, ålder och social bakgrund [se fler bakgrundsfrågor i fotnot 1] gjordes urvalet av frågor till stor del utifrån diskussionsteman som framkommit i diskussionsgrupper på Facebook.
Inledande frågor om högkänslighet
Åttiofem procent av de som svarade ansåg sig vara högkänsliga, medan 14 procent misstänkte att de var det. Övriga, d.v.s. 1 procent, ansåg sig inte vara högkänsliga eller ville inte svara på den frågan.
De flesta hade kommit i kontakt med begreppet HSP för första gången under 2012 (37 procent) eller 2013 (38 procent), medan 23 procent hade gjort det 2011 eller tidigare (övriga, d.v.s. 2 procent, svarade inte på frågan).
Fyrtiotvå procent ansåg sig vara ambiverta, medan 40 procent ansåg sig vara introverta, 14 procent såg sig som extraverta medan övriga inte kunde eller ville svara på frågan.
Åttio procent av de med barn ansåg att minst ett av barnen också var högkänsligt.
Fördelar med att vara högkänslig
De främsta fördelarna med att vara högkänslig angavs vara förmågan att känna empati (78 procent), att ha ett rikt inre liv (77 procent), kreativitet och att ha lätt för att sätta värde på de små sakerna i livet (62 procent vardera), en god kontakt med naturen och med djur (56 respektive 54 procent), en välutvecklad känsla för detaljer (51 procent) samt en god kontakt med de egna känslorna (42 procent). [Se fotnot 2]
Andra fördelar som angavs av 3 procent av de svarande var bl.a. att känna av känslor och energier på nya platser; att snabbt kunna läsa av detaljer och samtidigt förstå sammanhang och behålla helhetsperspektivet; att kunna se, bekräfta och hjälpa människor och djur; förmåga att läsa av människor och omgivningar samt stämningar; ett mycket väl utvecklat luktsinne; en väl utvecklad intuition; förmågan att lätt kunna inta fler olika perspektiv; att sinnesintrycken bidrar så starkt till att känna glädje och lycka; att ha lätt för att umgås med barn; ett eget driv; att andra känner tillit till en.
Nackdelar med att vara högkänslig
De huvudsakligaste nackdelarna med det högkänsliga personlighetsdraget angavs vara energiförlusten vid för mycket stimuli (82 procent), att man ofta oroar sig/grubblar (75 procent), att man känner alltför mycket känslor emellanåt (68 procent), det stora behovet av återhämtning (67 procent), att ha svaga psykologiska gränser gentemot andra (66 procent), att ofta ha skuld- eller skamkänslor (62 procent), att man har lätt för att känna sig sårad av andra (60 procent) och ofta känner sig missförstådd (58 procent), samt att kasten mellan att känna sig stark och skör kan vara alltför tvära (54 procent). Övriga negativa aspekter var att ha svårt att prestera i andras åsyn (45 procent), att man ibland är alltför fokuserad på detaljer eller perfektionstisk (38 procent) och att det kan vara svårt att hitta ett passande arbete (34 procent). [Se fotnot 2]
Andra nackdelar som angavs (2 procent) var svårigheter att hitta en passande livskamrat; låg självkänsla; lätt att störas av lukter, ljus och ljud; svårigheter att marknadsföra sig själv och att ta rimligt betalt; är ofta alltför ärlig i stället för att följa social kutym; svårt att stå ut med andras tjafs; väldigt svårt med balansen mellan för mycket och för lite stimuli; “tvångsmässig hjälpare” — har alltför lätt att ta på sig andras bekymmer för att själv må bra; bristande tillit till andra människor; stress och tidsbrist kan leda till olycklighetskänsla då behov och vilja finns att vara fullständigt närvarande i det som vederbörande gör; svårigheter att fatta beslut och “komma till skott”; ensamhet och svårighet att känna gemenskap i grupper; stora svårigheter att sätta gränser för andra människor — kan inte säga nej till andra men vill helst bli lämnad i fred; samt svårigheter att hitta vänner som vill diskutera på djupet. Men ett svar med lite mer positiv karaktär var att tidigare ha lidit av samtliga angivna nackdelar men att dessa successitvt har klingat av i och med terapi. [Se fotnot 3]
Fysisk ohälsa det senaste året
Trettiosju procent angav att de hade haft återkommande besvär av migrän eller annan huvudvärk under det senaste året, medan 29 respektive 28 procent svarade att de var intoleranta mot viss mat (t.ex. mjölk- och vetemjölsprodukter) eller led av IBS (Irritable Bowl Syndrome). Tjugoåtta procent hade också haft återkommande infektioner eller förkylningar. Allergier förekom hos 24 procent, fibromyalgi hos 9 procent och 6 procent hade reumatiska besvär. Tolv procent angav att de hade haft andra typer av återkommande eller stadigvarande besvär, medan 19 procent angav att de inte haft några sådana fysiska åkommor alls under året. [Se fotnot 2]
Andra återkommande eller stadigvarande besvär som framkom hos drygt en av tio (12%) var bl.a. rygg- och/eller nacksmärtor, kronisk värk, led- och muskelvärk, myalgi, eksem, psoriasis, ulcerös proktit, hypometabolism eller hypotyreos, IBD, EDS, MCS, B12-brist, astma, magkatarr eller atrofisk gastrit, hård/krånglade mage utan diagnos, mycket hög känslighet för ljus och/eller ljud, högt blodtryck, tumör, RLS, Crohns sjukdom, SHR, Sjögrens syndrom, yrsel, hjärtbesvär, meningit, endometrios eller vestibulit, PMS, extrem mensvärk, hudproblem, sömnapné, fysisk utmattning, PPP, åderbråck, och/eller smärtor i bröstet. [Se fotnot 3]
Psykisk ohälsa någon gång i livet
Drygt hälften (53 procent) hade någon gång i livet haft en serie psykologkontakter, medan 29 procent angav att de hade haft en eller ett fåtal sådana kontakter. Endast 18 procent svarade att de aldrig hade haft psykologkontakt.
Den vanligaste psykologiska/psykiatriska diagnosen någon gång i livet angavs vara depression (46 procent), utmattningssyndrom (39 procent), ångest (30 procent), panikångest (22 procent), social fobi (12 procent), ADD eller ADHD (6 procent) samt dyslexi (2 procent), Aspergers syndrom och psykos (1 procent vardera). [Se fotnot 2]
Sex procent angav andra diagnoser så som bipolär sjukdom eller cyklotymi, melankoli, dystymi, emotionell instabil personlighetsstörning, ätstörningar, kroppslig dysmorfofobisk störning, PTSD, dissociativ personlighetsstörning, tvångstankar eller tvångsbeteende, dyskalkyli, paranoia, annan fobi än social fobi, alkoholism, osjälvständig personlighet, derealisation, PMDS, förvärvat nedsatt arbetsminne, lindrig utvecklingsstörning, eller/och stressreaktion. [Se fotnot 3]
Kunskapsinhämtning genom böcker
Fyrtiotre procent svarade att det inte hade läst någon bok alls om det högkänsliga personlighetsdraget. Detta medan 28 procent angav att de hade läst en bok, 14 procent hade läst två böcker och lika många hade läst tre eller fler böcker.
Hela 84 procent hade inte läst någon bok alls av dr Elaine Aron, medan 7 procent hade läst en respektive två av hennes böcker. Endast tre procent hade läst tre eller fler böcker. [Se fotnot 4]
Diskussion
I denna diskussion adresseras först resultaten ovan, medan metodologiska aspekter för studiens genomförande och giltighet berörs sist i avsnittet.
Extraversion vs introversion… eller både och?
En vanlig beskrivning utifrån Elaine Arons teori om det högkänsliga personlighetsdraget är att ca 70 procent är introverta och 30 procent är extraverta. Men bland de medverkande såg sig endast knappt hälften så stor andel (14 procent) sig som extraverta, och nästan samma sak var det för andelen introverta (40 procent i stället för 70). Måhända lite överraskande ansåg sig 42 procent varken vara mest intro- eller extraverta, utan i stället ambiverta.
Kanske kan detta faktum vara en signal om att den övergripande HSP-teorin behöver uppdateras/nyanseras något i detta avseende? En spännande fråga!
Det genetiska arvet
Att så stor andel som 80 procent menade att minst ett av de egna barnen också var högkänsligt kan peka på en tämligen hög ärftlighet av det högkänsliga personlighetsdraget.
Fördelar och nackdelar med HSP-draget
Det kan se ut som att det hos de medverkande finns en hyfsad balans mellan åsikterna om fördelar respektive nackdelar med att vara högkänslig, även om antalet angivna nackdelar är fler än de angivna fördelarna.
Vissa av fördelarna och nackdelarna kan överlappa varandra, exempelvis vad gäller öppenheten för stimuli, den välutvecklade förmågan att registrera detaljer och att ha god kontakt med de egna känslorna. Dessa egenskaper kan fungera som dubbeleggade svärd — ibland till fördel och ibland till nackdel beroende på situation och omständigheter. Andra positiva aspekter kan neutraliseras av sina negativa motsatser, vilket bl.a. kan gälla förmågan att ”vara här och nu” (empati, ett rikt inre liv, kreativitet och förmågan att uppskatta de små sakerna i livet) i relation till att ”vara alltför mycket i sitt huvud” (grubbla och oroa sig över vad som kan hända i en oviss framtid).
Sammanställt på det viset kan det således se ut som att det kan finnas minst två olika tillvägagångsätt för högkänsliga att skapa en bättre balans i livet, om så behövs, och det utifrån förmågor som de redan besitter väl: Att i någon mån skruva ned eller lära sig att hushålla med detaljfokuseringen och känslosamheten genom att skapa utrymme för att vara mer ”här och nu” i vardagen, samt i och med det lära sig släppa tankarna. Inte helt överraskande är det också vad Elaine Aron m.fl. rekommenderar för många högkänsliga personer: meditation och mindfulness. I kombination med att se till att regelbundet komma ut i naturen kan det finnas stora möjligheter till ett mer välbalanserat liv.
Ohälsa
Närmare en femtedel av de medverkande sa sig inte ha haft några återkommande eller stadigvarande somatiska besvär under det senaste året. Vilket således innebär att fyra av fem däremot hade haft det. Antalet olika besvär var dock relativt stort totalt sett, även om huvudvärk av olika slag var relativt vanligt förekommande jämte mag- och tarmbesvär samt infektioner och allergier av olika slag.
Utan att för närvarande ha några statistiska belägg för det så ter det sig i varje fall rimligt att anta att antalet fysiska besvär av återkommande eller stadigarande karaktär är tämligen stort i förhållande till befolkningen som helhet. Utifrån analysens design går det dessvärre inte se hur stor mångsjukligheten är, d.v.s. hur många olika besvär en och samma person har haft, vilket också hade kunnat vara av intresse.
Även gällande psykisk ohälsa någon gång i livet ser det ut att kunna finnas en viss överrepresentation bland högkänsliga personer, även om det är vanskligt av olika metodologiska skäl (t.ex. urvalsgruppens sammansättning, samt olika mätmetoder, definitioner och precision i oprerationaliseringen av variabler) att dra några generella slutsatser som kan anses vara statistiskt signifikanta. De vanligaste diagnoserna var depression, utmattningssyndrom och ångest av olika slag, vilket torde stämma tämligen väl med Elaine Arons erfarenheter:
- Fyrtiosex procent hade någon gång varit deprimerade, vilket är något högre än för befolkningens 36–42 procent för kvinnor och 22–23 procent för män [se fotnot 5 och 6].
- En anmärkningsvärt stor andel av de medverkande, inte mindre än 39 procent, hade drabbats av utmattningssyndrom; vilket är mer än dubbelt så stor andel än befolkningens ca 18 procent [se fotnot 6].
- Kanske är det dock bland ångestdiagnoserna som den stora överrepresentationen finns: 30 procent för diagnosen ångest enligt enkäten, jämfört med befolkningens 5 procent för generaliserat ångestsyndrom (GAD) [se fotnot 7]. Här smyger det sig dock in en viss osäkerhet när de gäller skillnader i definitionsprecision, eftersom GAD-begreppet inte användes i enkäten utan i stället det mer allmänna ordet ångest. Dock ter sig andelen 22 procent med panikångest/paniksyndrom betydligt större än befolkningens 3–5 procent [se fotnot 6 och 7]. Noterbart kan dock vara att andelen med social fobi är precis i paritet med befolkningens 12–13 procent [se fotnot 6 och 7].
Kunskapsinhämtning genom böcker
När det gäller läsning av litteratur om det högkänsliga personlighetsdraget kan en synpunkt för min egen del vara att det ter sig både oroväckande och något överraskande illa ställt till utifrån den här studien. :-/ Nu har den dock några år på nacken, så förhoppningsvis har läget förbättrats sedan dess. För bra litteratur inom området kan knappast helt kompenseras av t.ex. webbsidor, YouTube-klipp, poddar eller radio- samt tv-program eftersom dessa endast kan bli mer eller mindre populärsummariska till sin karaktär. Genom god insiktsfull litteratur kan vi som läsande medskapare av förståelse och mening erhålla en såväl bred som djup och nyanserad bild av ämnesområdet, och framför allt få fördjupade och måhända delvis oförväntade reflektioner om oss själva. Vilket ytterligare kan förstärkas genom samtal med andra.
Att över 40 procent inte hade läst någon bok alls och över 80 procent inte hade tagit del av Elaine Arons originalverk kan te sig bekymmersamt, och detta av flera skäl. Dels handlar det förstås om allmänna kunskaper om det högkänsliga personlighetsdraget, men i minst lika hög grad om ett intresse för ökad självkännedom. För ytterst handlar inte det här om kuriosa utan om något ytterst påtagligt och viktigt för våra liv. Kanske i synnerhet för den som är i behov av en förändring för att förbättra sin livskvalitet. Så också för den som kanske, trots allt, ändå inte hör hemma mest i ”HSP-lägret” när det kommer till självförståelse utan i stället kan avskriva det som måhända något temporärt hos sig själv, eller behöver söka sig vidare för att t.ex. få till stånd en neurospsykiatrisk utredning.
Jag tar mig friheten att nu också dra mig till minnes en utsaga från en litteraturvetare med feministisk inriktning för några år sedan. Hon skrev ungefär så här:
I stort sett finns det fyra olika kategorier av människor när det gäller intresset för och därför kvalitén på diskussioner inom ett ämnesområde:
- de som är intresserade av att diskutera och därtill är informerade
- de som är intresserade av att diskutera men som är oinformerade
- de som är ointresserade av att diskutera men som ändå är informerade
- de som är både oinformerade av att diskutera och samtidigt är ointresserade.
Utifrån resultatet i den här studien tycks det mig som att nivån på informationsgraden behöver höjas bland många som identifierar sig med det högkänsliga personlighetsdraget. Hur många är redo att gå från oinformerat intresserad till informerat intresserad, d.v.s. från nivå 2 till 1? Därtill är ett återkommande önskemål bland högkänsliga att omgivningen ska visa större förståelse och insikt för det högkänsliga personlighetsdraget. Hur kan detta uppnås, d.v.s få omgivningen att stiga i nivåerna informations- och kunskapsmässigt, utan att vi högkänsliga själva också gör det?
Men som ovan redan har berörts så kan förhållandena ha förändrats sedan år 2013, eftersom antalet aktiviteter förknippade med det högkänsliga personlighetsdraget ser ut att ha ökat markant på flera platser i landet. Inte minst genom Sveriges förening för högkänsliga (SFH) men också andra aktörer som exempelvis har verkat genom olika studieförbund för att anordna träffar i allmänhet samt kurser och studiecirklar i synnerhet. Låt oss hoppas att denna utveckling håller i sig, för det känns alltmer som om högkänslighet börjar bli något som hör folkbildningen till och som är en del av en folkrörelse — om än i relativt liten skala. Och det är väl i det lilla som de flesta av oss trivs bäst? ;-).
Metodologiska aspekter
Här följer en redogörelse för några väsentliga aspekter kring studiens metodologiska upplägg och genomförande:
I alla studier som företas finns begränsningar och aspekter som bidrar till osäkerhet kring resultatens giltighet, och detta gäller oavsett vilken datainsamlingsmetod som har använts. I den här studien kan tillvägagångssättet med en allmänt tillgänglig webbaserad enkät bidra till osäkerhet, då metoden t.ex. inte innehåller någon kontroll för hur många gånger varje respondent har besvarat enkäten. I gengäld utformades enkäten på ett sådant sätt att så gott som samtliga frågor var obligatoriska, d.v.s. frågorna behövde besvaras innan de samlade enkätsvaren var möjliga att skickas in av respondenterna. I kombination med det tämligen stora antalet frågor och det förhållandevis stora antalet inkomna svar hoppas vi att detta har bidragit till att reducera denna osäkerhetskälla något.
Urvalet av respondenter kan genom sättet att bjuda in dem på knappast kallas slumpmässigt urval, vilket kan ha betydelse för den statistiska tillförlitligheten i resultatet. I varje fall om man har för avsikt att illustrera den svenska populationen av högkänsliga i stort. Därför uppmanas till viss försiktighet när det gäller slutsatser utifrån resultaten. Dock kan måhända undersökningen ändå utgöra ett gott underlag inför framtida studier av liknande eller annorlunda slag (t.ex. fördjupade studier inom vissa av frågeställningarna).
Det statistiska underlaget innehåller en tydlig skevhet vad gäller kön, då endast 13 procent män medverkade trots att högkänslighet som fenomen sägs vara lika vanligt bland män som bland kvinnor. Ingen utförligare statistisk analys har genomförts för att kompensera för denna skevhet, varför det står oklart om en jämnare könsfördelning skulle bidra till en något annan fördelning bland de avgivna svaren. Det kan således tänkas att resultaten till stor del avspeglar förhållanden som i huvudsak är giltiga för högkänsliga kvinnor och i mindre utsträckning för högkänsliga män.
Åldersfördelningen för dem som medverkade i studien [se fotnot 1] kan framstå som något skev i förhållande till åldersfördelningen i Sverige. Exempelvis utgör 41–50-åringar endast ca 14 procent av befolkningen, att jämföras med 38 i denna studie. För 31–40-åringar är motsvarande andelar ca 13 procent i befolkningen, och 24 procent i denna studie. En sådan skevhet har sannolikt påverkat resultatet till stor del vad gäller vissa av frågorna, i synnerhet dem som syftar på händelser som ägt rum någon gång i livet — exempelvis frågan om psykisk ohälsa.
Enkätsvaren lagrades i en datamatris där varje individs avgivna svar på respektive fråga fördelades kolumnvis på en för individen specifik rad. Därmed kan sägas att undersökningen skedde på individnivå, vilket i ett senare skede kan möjliggöra en närmare analys för vissa grupper bland dem som har svarat och därför också olika typer av sambandstester
Vidare forskning
Denna studie kan ses som en tämligen ytlig översikt av olika aspekter som kan beröra högkänsliga personer. Detta inte minst på grund av att den utgår från s.k. aggregerade data och därför inte beskriver tänkbara samband mellan olika individers bakgrundsdata, frågeställningar och svar, utan endast redovisar fördelningen av svaren på varje specifik fråga. Den databas som resultatredovisningen utgår från kan dock mycket väl användas för mer fördjupade studier i syfte att vaska fram just tänkbara samband — exempelvis likheter men också skillnader mellan män och kvinnor, mellan olika åldersgrupper eller civilstånd. Fortsättning kan därmed följa. 🙂
Vidare kan måhända resultaten i denna studie bidra till arbetshypoteser inför kommande studier med liknande såväl som annorlunda upplägg.
Fotnoter
1. Ytterligare bakgrundsdata om de medverkande:
- De flesta som svarade var i åldern 41–50 år (38 procent), medan den näst största ålderskategorin var 31–40 år (24 procent). Övriga var 51 år eller äldre (24 procent) samt 30 år eller yngre (15 procent).
- Drygt hälften (52 procent) levde som gifta eller sambo, varav 38 procent också hade barn. Av de övriga levde 22 procent som ensamstående utan barn, 18 procent som ensamstående med barn medan 8 procent angav annat icke specificerat civilstånd.
- En dryg tredjedel (34 procent) hade en heltidsanställning, 14 procent arbetade deltid, 5 procent var småföretagare och 2 procent hade en chefsbefattning. Femton procent var långtidssjukskrivna, 10 procent studerade och 7 procent var arbetssökande. Övriga angav annan sysselsättning än arbete eller studier, eller att de var föräldralediga.
2. Detta var en flervalsfråga, därav att summan av andelarna överskred 100 procent.
3. Dessa svar inkom som s.k. öppna svar.
4. Svarsfrekvensen var endast 637 på denna fråga, varför ett rimligt antagande är att ännu större andel av de som medverkade i enkäten inte har läst någon av hennes böcker.
5. Se Depression: män och kvinnor – dubbelt så vanligt att kvinnor att bli deprimerade.
6. Se Statistik för psykisk ohälsa.
7. Se Är ångest vanligt? Statistik över hur många som drabbas av ångest.
Bli först med att kommentera