Vem är jag? Denna ständiga fråga. Denna ständiga strävan efter att nå det kompletta, felfria jaget. Det felfria jaget i bemärkelsen en jakt på ett tveklöst jag, en tydlig självbild där inga tvivel råder, där utrymme för misstag ej existerar. Jaget som en gestalt av solklara mål och ambitioner, en kreation som så tidigt som möjligt bör färdigställas till ett komplett verk. Denna tro om att det finns en utstakad väg för den tillräckligt målinriktade att följa, det gäller bara att finna den och påbörja vandringen längs den.
Ibland tror jag mig ha stött på den där utstakade stigen som är till för bara mig att följa. Men i samma sekund som jag tror mig ha hittat den, den där klockrena vägen skapad endast för mig, känner jag mig vilse. Utled. Blasé. Är det här allt? Är det här verkligen mitt mål, att ha min väg utstakad till punkt och pricka? Då i stunden känns den mer som en illusion, en förlust av alla andra potentiella vägar. Samtidigt så lockas jag av enkelheten att bara behöva snöra på mig dojjorna och börja knata. Färdigstöpt, för ett jag uppfyllt av en orubblig vilja och tveklöshet.
Att finna svaret på frågan om det tveklösa jaget, är sannerligen lockande. Men det svåra i att finna svaret är att det är allt annat än tveklöst, snarare kan det ses som en ständigt pågående process. Livets alla intryck och upplevelser har inverkan på våra sätt att se på saker, våra tankar, beslutsprocesser och därmed vår självbild. Och kanske är det sökandet självt som är av störst vikt, även om vi kanske aldrig kommer finna svaret.
Denna livslånga process kanske måste få lov att vara det, för om vi tänker efter, vill vi ha ett klart svar? Är målet i livet att bli oformbar? Att en vacker dag bli till ett komplett verk, först då redo att ta sig an världen med hjälp av verktygen i form av väl genomtänkta åsikter och visioner om livet. Är det ens möjligt? Livet tenderar ju att spela oss spratt när vi minst anar det. Frågan är om vi en gång för alla vill förvandlas från en förvirrad själ till den där rationellt tänkande individen, som har svar på allt. Eller som tror sig ha det i alla fall. Denna förvirring kanske snarare gör oss gott, gör oss öppna, kritiska och för alltid formbara. Livet är en bergochdalbana fylld av oväntade händelser och oumbärliga misstag. Må det alltid förbli så.
Viktoria – justdo.se
Who am I? This recurring question. This constant ambition of achieving the complete, impeccable me. The impeccable me in the sense of a search for the most certain me, a clear self-image where no doubts exist, where there’s no room for mistakes. The self-image as a form of crystal clear goals and ambitions, a creation that as soon as possible should be completed into a final creation. The belief that there’s a marked path for the one who’s goal-oriented enough to fallow, who just have to find it and begin the walk along it.
Sometimes I believe I’ve come across that marked out path, existing only for me to fallow. But in the same moment that I believe to have found it, that clear path created just for me, I feel lost. Spiritless. Blasé. Is this it? Is it truly my goal to have my path mapped out to the letter? In that moment it seems more like an illusion, a loss of all the other potential avenues out there. At the same time I’m attracted to the simplicity do just lace up my shoes and start walking. Complete, for a self filled with an unshakeable will and certainty.
To find the answer to the question of the completed self-image, is most certainly tempting. But the difficulty in finding the answer is that it’s all but complete, rather it can be seen as an ongoing process. All the impressions and experiences that life brings us have an impact on our way of seeing things, our thoughts, decision-making and thus our self-image. And perhaps it’s the search itself which is of the greatest importance, even though we may never find the answer.
This lifelong process may need to be allowed to be just that, because if we truly consider it, do we want a clear answer? Is our goal in life to become complete? To one day become this complete creation, only then ready to take on the world with the tools in the form of well thought through opinions and visions of life. Is it even possible when life tends to trick us when we least expect it? The question is if we once and for all want to transform from a confused soul to this rational thinking individual, who has all the answers. Or who believes so anyway. This confusion might rather do us good, keep us open minded, critical and forever malleable. Life is a roller coaster full of unexpected events and indispensable mistakes. May it always remain so.
Viktoria – justdo.se
Bli först med att kommentera