Expressen: Sarah, 43, förstod som vuxen att hon är högkänslig

Sarah Nilsson, 43, har alltid haft starka känslor som ibland varit överväldigande och svåra att hantera. När hon förstod att hon var högkänslig fick hon många av svaren på sina funderingar.

– Att vara högkänslig är ingen ursäkt för ett beteende. Det är en förklaringsmodell, säger hon.

Sarah har alltid varit väldigt social, ända sedan hon var barn. Hon hade lätt att få vänner, men upptäckte tidigt att hon hade ett stort ensamhetsbehov och orkade inte alltid umgås så mycket som många vänner ville.

– Jag minns att jag ibland bad min mamma att säga till mina kompisar att jag var tvungen att hjälpa till hemma, för att jag skulle slippa umgås med dem, säger Sarah.

Hon berättar om de starka känslorna, både de positiva och de negativa.

– Jag blev lätt sårad och kunde känna mig utanför, men jag var inte utstött. Jag tog helt enkelt saker för hårt, men behöll det nästan alltid för mig själv eftersom jag skämdes över att ha ett så sårbart inre. Jag blev förtjust i pojkar ganska tidigt. Det var starka känslor från start och gjorde någon jag var ihop med slut blev jag helt förstörd, även om jag bara gick i mellanstadiet, berättar hon.

*

Sarah säger att det genomgående varit viktigt för henne att göra det som är rätt, det som samvetet sagt åt henne att göra.

– Klassiska egenskaper hos en högkänslig person är att vara samvetsgrann och noggrann, vilket inte alltid gör livet lättare, säger hon.

På många sätt var Sarah vad hon kallar en välanpassad högkänslig.

– Mina föräldrar var väldigt bra på att lära mig att möta och hantera mina rädslor, vilket jag i efterhand är otroligt tacksam för. Det som snarare ställde till det var just alla känslor, skammen över sårbarheten och att inte riktigt orka samma saker som andra verkade göra, menar hon.

*

En mycket bra terapeut hjälpte Sarah med självkänslan, men det krävdes ytterligare två terapiperioder senare i livet innan hon började få verklig insikt om vad hon brottades med som person.

– Den sista gången gick jag i KBT och blev verkligen medveten om hur mycket jag kunde fastna i analyser och spekulationer om verkligheten – det är ju så vi högkänsliga processar alla intryck. Den insikten förändrade mig enormt, säger Sarah.

*

Vid en särskilt tung period i 30-årsåldern sökte sig Sarah till den offentliga vården och bad om en utredning, för att kunna få till en bestående förändring i sin livssituation. Flera dagars djupintervjuer resulterade dock i något annat än Sarah väntat sig.

– De sa ”du har ingen störning”. Jag hade ju vänner, lyckades gå till jobbet och ta hand om min ekonomi. Enligt samhället är man frisk då, förklarade läkaren.

Sarah fick boken Drunkna inte i dina känslor av sin mamma och det var som att hitta hem, säger hon.

– Jag kom över begreppet högkänslighet och plötsligt föll bitarna på plats. Jag förstod varför jag inte orkade umgås så mycket som alla andra. Varför jag tyckte att det var fruktansvärt jobbigt på uteställen med hög volym och varför jag i flera dagar kunde känna mig helt överrumplad av känslosamma händelser.

– Precis så hade jag alltid känt; att jag drunknade i mina känslor. När andra gick vidare, till exempel efter kärleksrelationer, kunde jag, om jag blivit avvisad, varken tänka eller prata om något annat. För mig var det nästan omöjligt att släppa och gå vidare, säger hon.

*

Sarah bestämde sig för att göra en föreställning om högkänslighet, för att höja känslornas status. Föreställningen döpte hon, med glimten i ögat, till ”För sensibelt begåvade”.

– Jag tog kontakt med författarna av boken jag hade läst och berättade att jag ville sprida de insikter jag fått efter att jag läst den. De svarade vänligt och kom till och med och såg föreställningen, säger Sarah.

Föreställningen, som regisserades av Tove Hellkvist, hade premiär under våren 2014 och spelade för fulla hus året ut.

– Det är en personlig och intim upplevelse med både musik och ståupp, mitt bland publiken på ett kafé i Stockholm. Det var en föreställning som var sjukt svår att göra, men jag var tvungen. Jag driver med mig själv fullt ut, parodierar alla mina svagheter, för att i slutet omfamna mig själv kärleksfullt. Jag planerar att sätta upp föreställningen igen i höst, berättar Sarah.

Läs mer

Läs den fullständiga artikeln på tidningen Expressens webbplats.