Att läsa Linus Jonkmans Introvert. Den tysta revolutionen. kan vara som att hitta hem. Hem till sig själv, till sin egen person så som man en gång kände den. Men kanske också hem till många av dem som man tror är ens gelikar. I varje fall för en som mig. Men det kan samtidigt medföra en känsla av att falla. Hårt. I varje fall om man under kanske alltför lång tid har försökt anpassa sig till det allmänna extraverta flödet av normer för hur man bör tänka, känna och bete sig. För att lyckas som individ. Eller för att bara bli lycklig. Eller för att bidra till andras lycka. Helst alltihop på en å samma gång, men alltid med start i den sociala individen själv.
Vi kan inte undgå att lägga märke till dem. Varken i mediabruset, i sociala media eller IRL runt omkring oss. Extraverta behov av att ständigt bekräftas och i bästa fall bekräfta andra, att bejaka det där extraverta livet men framför allt ha en positiv attityd. Överst på agendan står det att ta plats i världen där ute (vems plats är till synes mindre viktigt).
Därför sitter jag här med kluvna känslor och splittrade tankespår. Var finns jag i detta virrvarr som läsning av Jonkman kan erbjuda som kontrast? Vid skärningspunkten mellan introvert och extravert, vid det gamla västerländska samhället och det nya, mellan kulturen i väst och den i öst, eller mellan 60-talets uppenbart sociala Batman med Robin i ständigt släptåg i kontrast till den i nutid tillbakadragna, tillknäppta och mystiska mänsklighetens hjälte. Åter till vad han en gång var. Kan det tolkas som en metafor för, ett tecken på, att en introvert vår är i annalkande? Att alla de som en gång föddes introverta — men som under uppväxten och en stor del av vuxenlivet till alltför stor del tvingats anpassa sig till de i västerlandet dominerande extraverta normerna — nu äntligen i allt högre grad och med buller och bång (men ändå jämförelsevis tyst) törs kliva ut ur den klaustrofobiska miljö som en garderob kan utgöra? Mer specifikt: Är det mig själv jag ser? Tanken svindlar, känslorna stegras.
Jag faller…
Bli först med att kommentera