Orkidébarnet är första delen i en bokserie om Lo, som är högkänslig i sin natur och därför behöver extra omvårdnad och tröst för att kunna utvecklas på ett fullgott sätt. Hon växer upp i en dysfunktionell familj, där oro och bråk mellan föräldrarna hör till vardagen. Lo går ständigt på tå kring alla pekpinnar och tillsägelser som hon måste kuva sig för. Hennes alkoholiserade mamma lider av psykisk ohälsa och pappan flyr problemen genom otrohet och förnekelse. Under uppväxten finner Lo en fristad hos sin mormor, som tålmodigt lyssnar och tycker om henne för den hon är. Under tonåren hamnar dock Lo i ett destruktivt leverne, pådrivet av en negativ självbild.
Vad läsarna tycker om boken
Jag tycker författaren har lyckats otroligt bra med att förmedla hur en HSP-person känner, dömer sig själv och hur de ofta får bära andras fel och dysfunktionella brister på deras axlar. Att författaren har informerat utifrån Los känslor och skrivit ”hennes historia” gör att många kan känna igen sig. Författaren har skrivit om svåra saker på ett lättsamt vis så den inte blir ”tung”. Bra gjort!
Imponerad över hur författaren Charlotta Lagerberg-Thunesbeskriver olika sinnesstämningar. Som läsare blir man starkt berörd, och vill veta mer om Lo.
Jag tycker så mycket om boken! Personerna är klara, tydliga och trovärdiga. Det känns så naturligt och självklart, som om man går bredvid Lo. En riktig pärla till bok!
HSP Sweden.eu:s omdöme om boken
Vad jag sammanfattningsvis tycker att Charlotta Lagerberg-Thunes så förtjänstfullt lyckas förmedla med den gripande berättelsen om orkidébarnet Lovisa är att känslighet till syvende och sist inte alls främst behöver förknippas med svaghet eller skörhet. Tvärtom är ju Lovisa en riktig fighter som kämpar vidare genom livet trots att den jordmån hon växer upp i inte tillnärmelsevis klarar av att ge henne den näring och det stöd hon så väl behöver. Det tycker jag är ett av de allra viktigaste budskapen i boken då det kan ingjuta både kraft, mod och hopp hos andra högkänsliga personer. Kanske i synnerhet hos de unga.
Som en bonus hör till varje kapitel citat från kända sångtexter. Dessa kan förvisso ge en ytterligare dimension till berättelsen men ofta gäller det rakt motsatta – d.v.s. berättelsen kan i stället ge dimension åt citaten, då de sistnämnda kan filtreras genom perspektiv som framkommer i berättelsen.
Jag kan inte låta bli att se fram emot att läsa om hur det går för Lovisa i den planerade del två av serien, Fjärilsdrömmar, då jag vill veta hur hon kommer att tackla vuxenlivets utmaningar i form av t.ex. yrkesliv, familjebildning och föräldraskap. Vilka verksamma strategier kommer hon att lära sig och använda sig av inom de domänerna för att i egenskap av högkänslig person på ett bättre sätt komma till sin rätt? Men också, hur kommer hon att själsligt mogna som människa? Den unga Lovisa tycks ständigt drabbas av världen runtomkring henne, och det är nog en upplevelse som många unga kan känna igen sig i – kanske i synnerhet unga högkänsliga. Hur kommer då hennes världsbild att påverkas och förändras i takt med att hon etablerar sig alltmer i vuxenvärlden? Det vill jag gärna läsa om. ?
Och ja, faktiskt ser jag redan nu fram emot resterande böcker i serien, då jag vill veta hur en medelålders och äldre Lovisa upplever sig själv och sin omvärld. Måhända får vi då möta en alltmer mognare person som kan bjuda på insiktsfulla klokskaper om såväl sig själv som om människosläktet, om Jorden, Universum och Alltet? Utan att vilja springa händelserna i förväg så måste jag medge att jag ser fram emot den läsningen i sådana fall. ?
Jonaz Juura,
admin för HSP Sweden.eu
Bli först med att kommentera