H.A. Almaas om Fundamental tillit (del 1)

Vi börjar vår utforskning genom att undersöka ett särskilt tillstånd eller orientering hos själen i dess mest grundläggande natur. Den relativa närvaron eller frånvaron av detta tillstånd i vårt individuella medvetande/vår själ har en mycket märkbar effekt på hur vi orienterar oss mot eller bort från Varandet. När tillståndet är närvarande utvecklar sig själen mot Varandet; när det är relativt frånvarande utvecklar sig själen i stället med riktning mot egot. Tillståndet jag talar om är Fundamental tillit. [1]

Egots betydelse vid andligt uppvaknande

Själen utvecklar alltid ett ego och en identifikation under barnaårens hjälplöshet, fysiska beroende och därefter den konceptuella utvecklingen i takt med att tankarna och språket utvecklas. Dock påverkas i hög grad styrkan i identifikationens fixering av i vilken utsträckning det nämnda tillståndet är vid handen. Genom att förstå det kan vi se varför spirituell utveckling ser ut att gå lättare för vissa individer än för andra, liksom varför en sådan utveckling ser ut att mer eller mindre blomma ut av sig själv för några få personer men inte för de flesta.

Egot kan förstås som en psykisk struktur som baseras på en förstelnad trosuppfattning om vem vi är och hur världen ser ut. Genom denna struktur filtrerar vi våra erfarenhetet av både oss själva och av världen. Andligt uppvaknande innebär en kontakt med sådana dimensioner av våra erfarenheter som har förvrängts av egostrukturen. En sådan process inbegriper en gradvis utveckling som tar oss igenom olika aspekter hos egostrukturen — särskilda uppfattningar och bilder som vi har identifierat oss med och därför uppfattar som sanna.

Innebörden av Fundamental tillit

Det första steget när vi tar itu med egot består av två delar. Den första delen är att bli medveten om — att faktiskt se och erfara — de särskilda uppfattningarna/identifikationerna som strukturen består av. I det andra steget upplöses dessa. Det sistnämnda är den svåraste delen av processen, då det innebär att släppa delar av ens identitet; något som kan upplevas som en upplösning, en disintegration, en fragmentering och en känsla av att falla itu. Detta kan vara väldigt smärtsamt och skrämmande eftersom vår gamla invanda erfarenhet av vår identitet smulas sönder för att därefter falla bort — och vi vet inte vad som, om ens något, kommer i dess ställe. Det kan kännas som att hoppa ned i en avgrund, och därför upplevas som något väldigt farligt.

Om hoppet ned i avgrunden upplevs som lätt tenderar ens omvandling att ske lätt. Men om det upplevs som svårt att släppa gamla indentifieringar tenderar man hålla fast vid det gamla och kända, och stannar därför hellre kvar i egot. Vad som särskiljer dessa två helt olika scenarier är närvaron av en särskilt slags tillit som vi kallar Fundamental tillit. Det är en outtalad och implicit tillit, som vad som än händer utgår ifrån att allt kommer att gå bra. Det är en tillförsikt om att verkligheten i slutändan är god; att naturen, universum och allt som existerar i sin själva natur har en inneboende godhet och därför är tillförlitlig; att allt som händer händer på bästa möjliga sätt.

Fundamental tillit är en icke-konceptuell tillförsikt till universums godhet, en icke ifrågsatt implicit tillit att det finns något i universum, den mänskliga naturen och livet som har en inneboende och fundamental godhet och kärleksfullhet som önskar oss det bästa. Fundamental tillit kan således erfaras som en icke ifrågasatt känsla av trygghet och säkerhet som genomsyrar det vi gör och hur vi lever. När den är djupt närvarande utgör denna slags tillit själva vävnaden i vår själ och det är därför ingenting vi tänker på — den är pre-konceptuell, pre-verbal och pre-differentierad. Den är så grundläggande att inga händelser och omständigheter i livet förmår att rubba den. Denna inneboende och oformulerade tillit i relation till livet och verkligheten kan manifesteras som en beredvillighet att ta språnget ned i avgrunden.

Således är Fundamental tillit något annat än det vi till vardags menar när vi pratar om tillit. Vår mera ordinära tillit till andra människor och i olika situationer är till stor del inlärd, villkorad och beror av beroendet vid sådant som ter sig bekant och pålitligt. Smärtsamma erfarenheter och svek kan få oss att säga upp vår tillit i såväl yttre som inre bemärkelse. Ordinär tillit är därför av ringa värde när vi ska ta steget ut i det okända.

Å andra sidan är Fundamental tillit inte en tillit till någon eller något, vilket medför att den aldrig klingar av på grund av olika omständigheter i livet. I stället bidrar den till en implicit orientering mot alla sådana omständigheter som tillåter oss att slappna av och bara vara. Ända in i benmärgen kan vi känna hur allt kommer att gå väl, även då just nu rådande omständigheter på något vis ter sig smärtsamma. Därför kan vi leva livet på ett sådant sätt att vi självklart tar språnget ut i det okända utan att ens konceptualisera kring att det kommer att gå bra. Själva livet blir då till en spirituell resa — under vilken vi vet att om vi slutar försöka, slutar anstränga oss, slutar sträva, slutar hålla fast vid människor, objekt och trosuppfattningar så kommer det ändå att gå bra och utveckla sig på bästa sätt.

Det kan vara svårt att diskutera Fundamental tillit eftersom diskussionen i sig gör den explicit, medan den till sin natur är implicit. Den som har Fundamental tillit tänker aldrig på den, ifrågasätter den inte, och känner inte ens till att det finns något sådant. När vederbörande ser någon som inte har den undrar hen varför den personen har det så svårt, varför hen inte vet om att allt kommer att gå bra. Hos den som aldrig har förlorat sin Fundamentala tillit finns således en oskuldsfullhet, vilket för andra kan tjäna som ett kännetecken på en människa med Fundamental tillit. Endast när vi har förlorat den sortens tillit och på ett medvetet sätt åter låtit utveckla den kan vi förstå dess innebörd och hur det är att sakna den.

Fotnot

  1. Basic Trust är det engelska begreppet som Almaas använder.

Källa

Texten är en fri översättning från delar av Almaas, A.H. (1998:21–24). Facets of Unity: The Enneagram of Holy Ideas samt med vissa små kompletteringar för att underlätta tolkningen.

Om Jonaz Juura 291 Articles
Jonaz Juura är initiativtagare till och fungerar som adminstratör och huvudredaktör på HSP Sweden.eu. Särskilt intresserar han sig för högkänslighet, personlighetsteorier, andlighet och forskning.

Bli först med att kommentera

Kommentera

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*


Spamskydd: Skriv in i fältet nedan vilka siffor du kan se (Obligatoriskt)Time limit exceeded. Please complete the captcha once again.